tankar

Sitter och ska egentligen äta men har ingen lust till de längre känns bara som allt lägger sig på kroppen och bara växer. Jag får ångest för mat för beslut jag tar i princip allt. För hur jag än vrider och vänder på de så blir de fel i vilket fall som helst. ibland mår man dåligt så är de bara men ofta går de över, men för mig känns de som en evighet innan jag kommer känna lycka igen. Jag oroar mig över pengar för jag har inget jobb så långt ögat kan nå, Sen för att jag gör folk besvikna och ser en sida jag inte ville dom skulle se.
Just nu känner jag mig som Mr Jekylle & Dr Hyde. Jag har blivit förlåten fast jag inte förtjänar de och jag fick höra orden Jag älskar dig oavsett, rör mig till tårar av skuld. Förlåt för mina misstag.
Ska väl hoppa in i duschen en sväng men inte ens de orkar ja utan gräver ner mig i mina problem ännu mer. De känns enklare att skriva ut orden än att säga dom högt för de låter så kalla och deprimerade och jag vill inte vara sån utan har min fasad av lycka, och de är inte många som når igenom den de finns bara ett par få som vet sanningen.
Ska försöka ta mig i kragen nu och bli lite ren nu!